Jag vet helt ärligt inte alls hur jag ska börja eller sluta detta inlägg så det blir som det blir och jag ber i förväg om ursäkt för ett väldigt rörigt och känslomässigt inlägg. Min motivation sedan sist försvann, men jag hämtade den idag som tur är. Sedan sist har livet gått i 200 km/h samtidigt ultrarapid. Allt har rullat på men livet tog en tragisk vändning då vi fick ta bort vår älskade Dino väldigt hastigt, han fanns hos mig i 14 år, under tiden från barn till tonåring till vuxen. Han kommer alltid fattas mig <3.
Har velat skriva det tidigare för jag kände att jag inte kommer kunna gå vidare i bloggen om jag inte fick ner det här eftersom det har genomsyrat mitt hela liv den sista perioden.
För övrigt är Kiria pigg och glad men ska in till min veterinär på lördag- kommer mer om det i ett annat inlägg som sagt. Mirella är superfin, men har en lugnare vecka pga mycket hoppning sista tiden samt så väntar hon på hovis som kommer på torsdag.
Jag kommer absolut skriva mer genomgående i varsitt inlägg, men var tvungen att få ur mig lite här och nu.
Livet är som livet är, toppar och dalar, gråt och skratt och man hanterar det på sitt sätt. Mitt i min tragedi och saknad av en familjemedlem så får mina hästar mig alltid på andra tankar och tillsammans med min fina familj så stöttar vi varandra. kärlek.
Helgen var trots ett stort hål och inre kaos kan jag säga bra? Tack vare fina vänner och Dennis så tog de mig igenom helgen välbehållen men med ett tungt bröst. Tack!
Nu när jag för en gång skull är vaken, har somnat med huvudvärk tidigt de senaste nätterna varvat med sömnlösa nätter utan ork att skriva här.
Men nu är jag tillbaka och ska göra mig en stor tjänst att få detta till en vana, heja mig!
Vi hörs snart igen
Sov gott min älskade vän, hälsa mormor <3
.
Kommentera